Krönika: Stockholm, ett kärt återseende.

KRÖNIKA

Stockholm, ett kärt återseende.

Jag har varit i Stockholm så många gånger att jag tappat räkningen, men jag kan ändå inte låta bli att se fram emot det lika mycket varje gång. Kanske är det för att jag ska lämna Växjö för en liten stund, kanske är det för att få andas annan luft jag vet inte, men en sak vet jag säkert: Jag älskar Stockholm med hela mitt hjärta. Jag älskar hur alla människor på gatorna nästan springer fram och orienterar sig fram mellan folkmassorna som om alla har något dödsviktigt att hinna till, jag älskar hur alla lockas fram i solen på plattan där de sitter och håller i sina kassar som innehåller nyinköpta ting, jag älskar spänningen att bli upptäckt när man smiter på tunnelbanan utan biljett, jag älskar stadsluften och att åka ut till djurgården med djurgårdsfärjan för att sedan besöka skansen och äta glass. Så nog kan jag säga att Stockholm är en av Sveriges bästa städer enligt mig, och nu skulle jag dit igen!

Nu sitter jag på bussen med ungefär 6 timmars resa framför mig, trots att jag knappt lyckats få någon sömn alls så är jag pigg och upprymd av som väntar. Jag lyssnar lite på Filip och Fredriks podcast men har svårt att koncentrera mig på vad dem säger så jag ger upp ganska snabbt. Vi stannar i Braehus vilket jag har gjort så länge jag kan minnas när vi åker till Stockholm, varje gång vi har stannat här så sätter vi oss i restauranten och äter varsin räkmacka och sträcker lite på benen, så känner mig som hemma helt enkelt.

Åter igen i bussen så iakttar vi Vättern som sträcker ut sig och Visingsö som är placerad i mitten av sjön, där har jag också varit. Jag är tacksam för att jag har fått möjlighet att se så mycket av världen som jag har, visst detta är bara Visingsö men jag har besökt så många länder och platser runt om i Sverige vilket jag både är stolt och glad över. Detta är tankarna som snurrar runt i mitt huvud nu, undra hur många mil jag har rest sammanlagt? Jag ger genast upp att fördjupa mig i den tanke, eftersom att jag vet att jag inte skulle kunna räkna ut det på något sätt.

Några timmar senare glider vi igenom Stockholms förorter och jag känner pirret i magen. Snart framme! Betonghus efter betonghus, här placeras invandrare och familjer med låg inkomst, jag spottar mitt förakt mot dessa grupperingar av människor som inte är mindre än du och jag, de är bara människor. Men släpper tanken eftersom att jag vet att det inte tjänar någonting till att jag sitter och smutskastar människorna som bestämt detta i mitt huvud. Något nerdragen från Stockholmseuforin sitter jag nu och börjar se Stockholm på håll, vi närmar oss och känslan när jag äntligen får andas in den kära Stockholmsluften är underbar och obeskrivbar, det känns som om detta är mitt andra hem och solglasögonen åker på för att dämpa solens ljus lite.

Nu har jag hela tre underbara dagar att spendera i en av mina favoritstäder!

Text och bild av: Anna Larsson